Smärta
Långvarig icke-malign smärta är ett omfattande folkhälsoproblem som för det mesta diagnosticeras och behandlas inom primärvård, och har hög relevans för allmänmedicinen.
Motivering till ämnesområdet
Långvarig smärta definieras som smärta som kvarstår eller upprepas under en period längre än tre månader. Den medför ofta stort lidande för individen och är ett omfattande folkhälsoproblem globalt. I Sverige uppskattas förekomsten av svår och medelsvår långvarig smärta till cirka 20 procent av den vuxna befolkningen.
Vid långvarig smärta har smärtans funktion som varningssignal ofta upphört, den har blivit dysfunktionell och kan betraktas som ett sjukdomstillstånd i sig snarare än som ett symtom på bakomliggande sjukdom. Primärvården möter dessa patienter initialt i smärtproblematiken och önskvärt vore att tidigt kunna erbjuda behandlingsinsatser som kan bidra till att öka eller bibehålla patientens funktion och förmåga, men också att bidra till ökad delaktighet, kontinuitet och trygghet för patienten. Diagnoserna R52.2 A-C rekommenderas av Kunskapsstyrningen Hälso- och sjukvård för att öka möjligheten att identifiera patienter med smärta och att patienterna har tidigt fått en smärtanalys.
Utifrån nationella vårdförlopp och vårdprogram finns tillräcklig evidens för följande åtgärder utifrån ett rehabiliteringsperspektiv i primärvården: rehabiliteringsplan och patientutbildning/smärtskola.
Beskrivning och motivering till de specifika indikatorerna
Förekomst av diagnos (Sm01) är viktigt för att se i vilken utsträckning patienterna identifieras – en förutsättning för att behandling ska kunna erbjudas. Prevalens på rehabenhet speglar i vilken utsträckning dessa patienter behandlas i relation till andra patientgrupper (Sm11).
Rehabiliteringsplan är motiverat för att öka möjligheten till delaktighet och god behandling vid tillstånd av kronisk smärta (Sm02 och Sm21).
Patientutbildning/smärtskola är motiverat eftersom information, smärtförklaring och träning har betydelse för smärta, funktions- och aktivitetsförmåga vid långvarig smärta (Sm03 och Sm31).
Referenser
- Kunskapsstyrningens vårdförlopp smärta – långvarig hos vuxna
Att tänka på vid tolkning och felkällor
Om diagnos inte skrivs vid besöken kan patienterna inte identifieras. Omvänt är också möjligt, att diagnosen inte satts, speciellt om patienten har flera sjukdomar samtidigt. Det är inte ovanligt att andra professioner än läkare inte skriver diagnos i journalen. Diagnossättningen varierar också beroende på ersättningssystem.
Låga prevalenssiffror kan tyda på att man inte hittar patienter med sjukdomen, höga siffror kan betyda överdiagnostik. Variationer i population påverkar förstås också siffrorna.
För rehabiliteringsåtgärder är en felkälla att fysioterapi och arbetsterapi kan vara en del av vårdcentralerna eller helt eller delvis organiserat i egna enheter eller annan huvudman. Detta kan variera även inom en region.
Ursprung/vetenskaplig granskare
Framtagen av arbetsgruppen för PrimärvårdsKvalitet, SKR i samverkan med nationell arbetsgrupp för långvarig smärta ordf. Marcelo Rivano Fischer, Kunskapsstyrningen, SKR
Indikatorer för smärta
Kortnamn | Indikatorer |
|---|---|
Sm01 | Förekomst av diagnos för långvarig icke-malign smärta på vårdcentral |
Sm11 | Förekomst av diagnos för långvarig icke-malign smärta, på rehabenhet |
Sm02 | Andel patienter med långvarig icke-malign smärta som fått rehabplan på vårdcentral |
Sm21 | Andel patienter med långvarig icke-malign smärta som fått rehabplan på rehabenhet |
Sm03 | Andel patienter med långvarig icke-malign smärta som genomgått patientutbildning/smärtskola på vårdcentral |
Sm31 | Andel patienter med långvarig icke-malign smärta som genomgått patientutbildning/smärtskola på rehabenhet |
Indikatorerna i Kvalitetsindikatorkatalogen (KIK) - fullständig specifikation (nytt fönster)