Publicerad 6 november 2023

Frågor och svar visselblåsarfunktion

Senast 17 juli 2022 är offentliga arbetsgivare skyldiga att ha en visselblåsarfunktion på plats i organisationen. SKR ger svar på vanliga frågor som kommuner och regioner har kring införandet av den så kallade visselblåsarlagen.

Vem kan rapportera och om vad kan man rapportera om enligt den nya lagen om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden (2021:890)?

  • Vilka personer kan rapportera?

    De personer som kan rapportera och är skyddade av lagen är, något förenklat

    • arbetstagare
    • volontärer
    • praktikanter
    • personer som annars utför arbete under en verksamhetsutövares kontroll och ledning
    • egenföretagare
    • personer som ingår i ett företags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, om verksamhetsutövaren är ett företag
    • aktieägare som är verksamma i bolaget, om verksamhetsutövaren är ett aktiebolag.

    Även den som söker arbete och den som söker volontärarbete eller praktik kan rapportera.

    De som slutat vara verksamma hos verksamhetsutövaren kan rapportera om sådant som de fick information om det de rapporterar om under sin tid som verksamma.

  • Vilka kan inte rapportera?

    Anhöriga, brukare, vårdnadshavare, patienter, boende i kommunen (kommunmedlemmar) med flera kan inte rapportera i de rapporteringskanaler som beskrivs i och få det skydd som lagen ger. Samma sak gäller också förtroendevalda.

  • Vad kan man rapportera om?

    Allmänintresse

    Man kan rapportera om ett missförhållande som man har fått information om i ett arbetsrelaterat sammanhang och som det finns ett allmänintresse av att det kommer fram. Antingen att något felaktigt gjorts eller att något inte gjorts, men som skulle ha gjorts. Detta gäller generellt inom alla områden så länge det finns ett allmänintresse av att informationen kommer fram.

    ”EU-rapportering”

    Man kan också rapportera om något som man har fått information om i ett arbetsrelaterat sammanhang och som strider mot vissa unionsrättsakter omnämnda i visselblåsardirektivet, eller mot lagar och andra föreskrifter som genomför en sådan unionsrättsakt eller som motverkar målet eller syftet med bestämmelserna i en sådan unionsrättsakt.

    De unionsrättsakter som omfattas räknas upp i bilaga till visselblåsardirektivet. Det kan till exempel gälla offentlig upphandling, miljöskydd, livsmedelssäkerhet, folkhälsa och skydd av privatlivet och personuppgifter.

  • Finns det frågor som inte anses som rapporteringsfrågor enligt den nya lagstiftningen? 

    Ett tydligt exempel är att en medarbetare inte omfattas av skyddet i den nya lagstiftningen om rapporteringen enbart handlar om frågor som berör den egna anställningen, då detta generellt inte anses omfattas av ett allmänintresse.

Intern respektive extern rapporteringskanal

  • Vad betyder begreppen intern respektive extern rapporteringskanal och när kan man rapportera till respektive?

    Interna rapporteringskanaler är de som kommuner och regioner själva upprättar och de omfattar missförhållanden i den egna verksamheten. Dessa kan vara helt eller delvis i egen regi med egen anställd personal eller upphandlas helt eller delvis och då utförs tjänsten av en extern leverantör.

    En extern rapporteringskanal är en kanal som är upprättad hos en myndighet för hantering av rapportering om överträdelser som ligger inom myndighetens ansvarsområde och som kan omfatta missförhållanden hos vilken offentlig eller privat verksamhetsutövare som helst. En extern rapporteringskanal kan till exempel användas om den rapporterande personen inte tror att rapportering till en intern rapporteringskanal hos den berörda verksamhetsutövaren skulle innebära en objektiv och saklig hantering.

  • Hur ska man säkerställa oberoende för den interna rapporteringskanalen? 

    Det är viktigt att den behöriga funktionen kan agera självständigt gentemot den egna organisationen och den bör därmed vara placerad centralt i organisationen. Den som arbetar i funktionen ska vara behörig och ha ett visst mandat att agera utan verksamhetsutövarens godkännande. Det gäller framför allt mandat att inleda och avsluta utredningar. Mandatet bör även innefatta frihet att formulera slutsatser från uppföljningen av rapporter utan att verksamhetsutövaren godkänner slutsatserna.

    Det är viktigt att de som arbetar med funktionen har kompetens och erfarenhet kring att genomföra utredningar och/eller revisioner, med fördel inom det rättsliga området. De behöver också ha behörigheter för att kunna söka efter information i relevanta system såsom fakturahanteringssystem, personalsystem eller andra verksamhetsspecifika system.

Kommunalförbund, små kommunala bolag och arbetstagare hos upphandlade leverantörer

  • Vad gäller för kommunalförbund? 

    Kommunalförbund är inte omnämnda varken i den nya visselblåsarlagen (lag om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden, 2021:890) eller i proposition 2020/21:193. Enligt SKR:s bedömning torde kommunalförbund dock kunna likställas med kommun eller region och regelverket för kommuner och regioner bör därmed också gälla för kommunalförbund.

    Kommunalförbund med fler än 50 anställda omfattas av kravet att inrätta en intern rapporteringskanal och kommunalförbund torde till exempel kunna dela interna rapporteringskanaler och förfaranden med andra organisationer i likhet med kommuner och regioner.

  • Vad gäller för kommunala eller regionala bolag med färre än 50 anställda? 

    Det finns inte krav på att bolag med färre än 50 anställda ska ha interna rapporteringskanaler. Anställda i sådana bolag kan i stället rapportera i de externa kanalerna.

  • Vart ska en anställd hos en upphandlad leverantör rapportera – till arbetsgivaren eller kommunen/regionen?

    Eftersom det är kommunen eller regionen som berörs, och också de som har möjlighet att utreda missförhållandet vidare, kan det vara lämpligt att rapportera direkt i dessa kanaler. Vad som är mest lämpligt kan dock bero på frågans art.

    Skyddet som den rapporterande personen får är detsamma oavsett vilken kanal som används.

Allmänna handlingar, sekretess och diarieföring

  • När anses en handling som inkommit till en rapporteringsfunktion som allmän handling?

    Om rapporten lämnas in till en rapporteringskanal som finns internt och i egen regi, är handlingen en allmän handling genast när den kommer in, även om den vid en prövning om utlämnande skulle anses vara sekretesskyddad.

    Om rapporten lämnas till en upphandlad extern mottagarfunktion av rapporter, torde handlingarna inte bli allmänna förrän de överlämnas till kommunen eller regionen för hantering och utredning. Frågan är dock inte prövad rättsligt. En domstol skulle kunna komma fram till att handlingar hos en extern part som hanterar kommunens eller regionens rapporter är tillgängliga för kommunen eller regionen hela tiden och de anses därmed vara allmänna handlingar genast när de kommit in till den externa rapporteringskanalen.

    Det är viktigt vad som står i avtalet mellan den externa parten och kommunen eller regionen vad gäller den externa partens uppdrag. Avtalar man exempelvis om att sådana rapporter som inte leder till att några uppföljande åtgärder behöver vidtas hos kommunen eller regionen, inte ska lämnas över till kommunen/regionen, torde inte handlingar i det ärendet bli allmänna överhuvudtaget.

  • Ska inkomna rapporteringar diarieföras?

    Ja, de är inkomna handlingar som ska diarieföras. Vid begäran om utlämning ska en sekretessprövning ske. Det är rimligt att anta att de flesta rapporteringar innehåller uppgifter som omfattas av sekretess.

  • Finns det behov av att möjliggöra anonyma rapporteringar då uppgifter om den som rapporterar numera omfattas av sekretess?

    Man kan rapportera anonymt även om de nya sekretessreglerna ska skydda den som rapporterar och den som blir rapporterad på. Sekretessen som införts ska göra att man inte ska känna behov av att rapportera anonymt.

    Det finns ingen skyldighet att återrapportera till den som rapporterat in ett missförhållande anonymt. Därmed behöver verksamhetsutövaren inte vidta några åtgärder för undersöka vem den rapporterande personen är enbart i syfte att kunna lämna återkoppling.

  • Vad är skillnaden mellan 17 kap. 3 b § OSL och 32 kap. 3 b § OSL?

    Sekretessbestämmelserna gäller i uppföljningsärenden enligt lagen (2021:890) om skydd för personer som rapporterar om missförhållanden. Kopplingen till uppföljningsärende är central och begreppet definieras i lagen.

    17 kap. 3 b § OSL

    17 kap. 3 b § OSL handlar om skydd för allmänna intressen i uppföljningsärenden i syfte att motverka att berörda personer hindrar, stör eller försenar utredningen. Det innebär att bestämmelsen framförallt kan användas för att hemlighålla för berörda personer att de förekommer i ett uppföljningsärende. Sekretess gäller för uppgift som kan avslöja identiteten på en annan enskild än den rapporterande personen, om det kan antas att syftet med uppföljningen motverkas om uppgiften röjs.

    Den fråga som ska besvaras är om uppföljningen skadas om uppgifterna lämnas ut. Svaret kan variera i olika stadier av uppföljningen, särskilt i ett inledande skede kan det vara viktigt för uppföljningen att misstanken om att någon orsakat ett missförhållande inte kommer till den personens kännedom.

    Presumtion för offentlighet, vilket är ett svagare skydd än i 32 kap. 3 b §

    32 kap. 3 b §

    32 kap. 3 b § OSL handlar om sekretess till skydd för enskilda intressen, det vill säga att skydda den rapporterande personens och andras personliga och ekonomiska förhållande. Sekretess gäller i uppföljningsärenden samt i personalärenden (avskedande, uppsägning, meddelande om disciplinpåföljd etc.) eller annan åtgärd som har sin grund i ett uppföljningsärende.

    Sekretess gäller

    1. för uppgift som kan avslöja den rapporterande personens identitet till exempel uppgifter om namn, adress, telefonnummer, tjänst, arbetsställe eller arbetsuppgifter. Sekretessen är absolut, det vill säga att uppgift om den rapporterande personens identitet inte får lämnas ut om inte en sekretessbrytande bestämmelse är tillämplig.
    2. för uppgift som kan avslöja identiteten på en annan enskild, till exempel utpekade personer, vittnen, kollegor eller anhöriga, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men.

    Presumtion för sekretess, vilket gör att kan behöva veta vem som vill få ut handlingen och i vilket syfte för att kunna ta ställning till om uppgifter kan lämnas ut.

  • Hur ska sekretessen hanteras när vi vidtar åtgärder efter utredningen av en rapportering?

    När man står inför att vidta arbetsrättsliga åtgärder bör utredningen i det närmaste vara klar och behovet av att skydda utredningen från den som är utpekad faller därmed, vilket är vad 17 kap. 3 b § offentlighets- och sekretesslagen, OSL, syftar till.

    Däremot kan det fortfarande finnas behov av att ha kvar sekretesskydd enligt 32 kap. 3 b §, dvs. sekretesskydd av den som rapporterat.

  • Skiljer sig processen åt om det är brottslighet som misstänks?

    I det fallet kan det finnas grund att sekretessbelägga ytterligare uppgifter än vad 32 kap. 3 b § och 17 kap. 3 b § OSL anger. Av rättspraxis följer att 18 kap. 3 § OSL givits den innebörden att, om skaderekvisitet är uppfyllt, sekretess kan upprätthållas för uppgifter i handlingar som kan komma att ligga till grund för en polisanmälan och det även innan uppgifterna har kommit åklagare eller polis till del (se RÅ 1989 not. 188 och Kammarrätten i Stockholms dom i mål nr 865-15).

    Vid misstanke om brott kan en polisanmälan vara en lämplig åtgärd. Påståenden om brottsliga gärningar bör överlämnas till brottsbekämpande myndigheter. Polisanmälan bör i sådana fall ske i ett tidigt skede så att bevisläget inte försämras.

Läs vidare

Informationsansvarig

  • Cecilia Berglin
    Handläggare
  • Ann Sofi Agnevik
    Förbundsjurist

Kontakta oss

Kontaktformulär SKR








Verifiering * (obligatorisk)
Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.