En hälso- och sjukvård med kraft att utvecklas

Vi står inför en tuff period när det gäller både ekonomin och kompetensförsörjningen. Samtidigt finns en stark vilja och kraft bland chefer och medarbetare att fortsätta utveckla vården.

I onsdags presenterade vi på SKR höstens ekonomirapport. Den målar upp stora utmaningar inom hela välfärden de kommande åren. Enkelt uttryckt beror utmaningarna på två faktorer; den kraftigt ökade inflationen och befolkningsutvecklingen i Sverige.

Hög inflation, stigande räntor och kommande lågkonjunktur gör att kommuner och regioner går från ett överskott i år till stora ekonomiska utmaningar under 2023 och 2024. Inflationen gör bland annat att kommuners och regioners kostnader för pensioner ökar med ungefär 45 miljarder kronor 2023 och ytterligare 19 miljarder kronor 2024. Regionerna är de som ser ut att få det allra tuffast ekonomiskt kommande år.

Samtidigt ser vi stora förändringar i demografin, förändringar som nu blir allt mer påtagliga för vården och omsorgen. Kommande tio år väntas andelen personer över 80 år öka med 47 procent, eller 264 000 personer. Samtidigt ökar andelen personer i yrkesför ålder med endast 4 procent, eller 253 000 personer. I nästan 6 av 10 kommuner minskar befolkningen i yrkesför ålder.

En stor del av ökningen i gruppen arbetsför ålder är dessutom de som är strax över 20 år eller de som närmar sig pension, i de grupperna är sysselsättningsgraden lägre. Antalet faktiskt sysselsatta väntas därför bara öka med 169 000 personer de kommande tio åren på hela den svenska arbetsmarknaden. Mer än hälften av dessa, 91 000 personer, skulle behövas i välfärden för att upprätthålla personaltätheten. Och nästan alla dessa skulle behövas inom vården och omsorgen.

Hög kvalitet på vården men väntetiderna ökar

Vi har en hälso- och sjukvård i Sverige som vi kan vara stolta över. 9 av 10 patienter har goda upplevelser av sina besök eller sjukhusvistelser. 8 av 10 patienter inom primärvården är nöjda. Risken att insjukna i stroke eller drabbas av hjärtinfarkt har halverats på 20 år. Sjukdomar som tidigare varit dödliga kan vården nu behandla, allt fler patienter kan leva goda liva med kroniska sjukdomar.

Mycket pekar åt rätt håll – vården blir allt bättre, invånarna allt friskare och vi lever allt längre.

Samtidigt ökar väntetiderna. Vi publicerade nyligen en fördjupad rapport om väntetider inom den specialiserade vården. Vårdköerna växer och fler patienter får vänta länge på vård. Det genomförs många besök och operationer varje månad. Differensen mellan det som genomförs och det som borde genomföras för att hålla jämn takt med inflödet av patienter är bara 1,3 procent, eller 1200 operationer eller åtgärder per månad. Det är inte så stor skillnad, men en ökning med 1200 varje månad bildar till slut en lång kö.

1200 ytterligare operationer kanske är lite i förhållande till vad som genomförs varje månad, men väldigt mycket för en redan ansträngd vård. Marginalerna är får små. Rapporten handlar inte om att springa snabbare i vården. Vi skulle behöva rekrytera fler, men vi kommer inte att kunna göra det i den takt som skulle behövas om vi fortsätter arbeta som vi gör i dag. Rapporten handlar om att vi behöver ändra arbetssätten. Att minska väntetiderna kan inte ses som någonting isolerat, utan som en del av omställningen av hela hälso- och sjukvården och omsorgen.

Det finns lösningar

När tillgången till personal minskar skapas problem på varje arbetsplats. Det får konsekvenser för patienterna, för personalens arbetsmiljö, för chefer, arbetsgivare och beslutsfattare.

Det är lätt att önsketänka att vi hade mer arbetskraft att tillgå. Det är också lätt att ropa på organisatoriska förändringar på nationell nivå. Men jag är orolig att ett sådant fokus lägger sig som en blöt filt över förmågan att ta sig an de verkliga stora utmaningarna och utvecklingsbehoven.

Flera av Ekonomirapportens budskap är alarmistiska, men den pekar också på konkreta lösningar som kommuner och regioner behöver genomföra och hur staten kan stötta.

Kommuner och regioner behöver minska behoven av framför allt sjukhustung vård. De behöver fortsätta införa nya arbetssätt, såsom nyttjandet av digital teknik och förändrad schemaläggning. De behöver stärka arbetsmiljön och ge personal förutsättningar att både kunna och vilja arbeta heltid och kanske förlänga arbetslivet några år.

Staten behöver ge kommuner och regioner rätt stöd och förutsättningar. De behöver värdesäkra och prioritera de generella statsbidragen framför riktade bidrag. De behöver lätta på de administrativa bördorna för att frigöra tid för vårdpersonalen. Viktigast av allt är att staten på allvar förstår vilka kompetensutmaningar vården och omsorgen står inför, och ta ett mer långsiktigt ansvar för just kompetensförsörjningen.

Jag är hoppfull när jag ser den kraft och vilja att förändra som finns bland chefer och medarbetare i vården. Det arbetet måste fortsätta – och de måste få rätt förutsättningar för det.

Läs vidare

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    900

    Regler för kommentarer

    Kommentarer som innehåller stötande innehåll, eller innehåll som inte alls har med ämnet att göra kommer att sorteras bort.

    Här är våra regler:

    • Kommentarerna ska hålla en god ton.
    • Kommentarer får inte innehålla hat eller hot
    • Kommentarerna ska vara kopplade till inlägget
    • Kommentarer riktade till andra aktörer/verksamheter kommer inte att publiceras.
    • Kommentarer får inte utgöra spam. Spam är när inlägg av samma typ återkommer med hög frekvens från en eller ett fåtal användare.

    Kontakta oss

    Kontaktformulär SKR








    Verifiering * (obligatorisk)
    Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.

    Om bloggen

    På vårdbloggen skriver vi om och reflekterar kring aktuella frågor som rör hälso- och sjukvården.

    Prenumeration

    Prenumerera

    Sök i bloggen