När socialen kom till Vivalla

Färre uteblivna besök, färre hot och starkare relationer med invånarna. Så ser verkligheten ut för socialtjänsten i Örebros mest socioekonomiskt utsatta område, Vivalla. Nyckeln till framgång? Den fysiska närvaron.

Sverige och Örebro har under påsken skakats av fruktansvärda händelser med stenkastning och bilbränder. Det är som att vårt land slits sönder av hat och våld. Samtidigt läser jag om motkrafter, som Vivalla-ungdomarna som städade upp i Sveaparken efter kravallerna och delade ut blommor till husägare i området.

Stadsdelen Vivalla står i centrum även i den här berättelsen. 2016 hade ännu inga gatstenar kastats, ingen desinformationskampanj om socialtjänsten hade börjat spridas. Men för Örebro kommun var det redan då uppenbart att många bland Vivallas invånare var misstänksamma mot socialtjänsten, och att tystnadskulturen var stark.

Vivalla stod för 20-25 procent av aktualiseringarna som gjordes inom socialförvaltningen. Det var mycket även om stadsdelen är Örebros folkrikaste med omkring 7000 invånare, varav den övervägande majoriteten har utländsk bakgrund (84 procent).

Så 2016 bestämde sig kommunen för att testa något nytt. Tvärtemot de senaste årens trend att centralisera olika samhällsfunktioner, valde de att flytta socialkontoret till Vivalla. Syftet med utlokaliseringen av filialen var helt enkelt att komma närmare dem man jobbade med, att främja integrationen.

Många utmaningar men goda resultat

Den första tiden på plats kantades av hot och skadegörelse. Förtroendet för socialförvaltningen var på botten. Många föräldrar var rädda att socialtjänsten skulle ta deras barn. Men polisen manade till tålamod och att hålla ut.

Utmaningarna är också idag flera. Majoriteten ärenden rör våld. Våldserfarenheter som invånare bär med sig, våld i hemmet och våld i externa miljöer. Det är svårt att komma in i familjerna i tid och få förtroende att sätta in tidiga insatser, särskilt när det gäller pojkarna.

Men även om utmaningar kvarstår, så har arbetet gett positiva effekter. När försöket i Vivalla enligt plan hållit på i tre år utvärderades det med så goda resultat att kommunen beslöt sig för att permanenta verksamheten. De uteblivna besöken har blivit färre, antalet hot mot tjänstpersoner har minskat och personalen har lyckats bygga starkare relationer till invånarna.

Bra modell även för andra områden

Idag menar socialkontorets personal att de känner sig som en del av området och att den fysiska närvaron utan tvekan är en bra modell för fler socioekonomiskt utsatta områden.

De goda relationerna är oerhört viktiga och tillåter personalen att gå in i ärenden på ett helt annat sätt. Idag får personalen höra ”åh vad bra att ni är här”, och invånare som fått hjälp och stöd tar med sig andra för att de ska få samma möjlighet.

Kontorets verksamhet har också getts utrymme att testa nya arbetssätt, och tidigt i processen etablerades samarbete med skola, polis och bostadsbolaget i området. Till exempel undviker bostadsbolaget in i det längsta att vräka barnfamiljer och ordnar sommarjobb till ungdomarna.

Allt har dock inte varit enkelt. När socialförvaltningen kommit i kontakt med familjer som de inte kände sedan tidigare, har också öppenvården fått fler ärenden. Man har identifierat tidigare okända behov.

En annan oväntad aspekt från socialtjänstens sida är att de verkligen kunnat se vad utanförskapet gör med människor. Enligt Anna Andersson, enhetschef på socialkontoret i Vivalla, finns idag en helt annan förståelse för vad det innebär att inte våga ta sina barn till förskolan för att man är rädd för att socialen ska ta barnen där. Eller svårigheterna med att förstå myndighetssvenska, eller lyckas förflytta sig när ekonomin är begränsad. Utanförskapet får ett ansikte.

En förebyggande och närvarande socialtjänst

På SKR kommer vi framöver att lyfta frågan om att motverka segregation ytterligare. Mina kollegor Karin Falck och Leif Klingensjö kommer att leda arbetet och tillsammans med våra medlemmar bland annat lyfta goda exempel från verksamheter som framgångsrikt arbetat med frågan.

I det sammanhanget är Vivalla är ett intressant exempel där kommunen gått mot trenden och flyttat ut sin service till områden där behovet är stort, vilket visat sig få en rad positiva effekter. För mig blir det också tydligt hur en närvarande och tillgänglig socialtjänst i längden bygger tillit – och skapar förutsättningar att arbeta mer förebyggande.

När Anna Andersson sammanfattar sina viktigaste lärdomar från de här åren i Vivalla är det just den fysiska närvaron hon lyfter fram. Metoderna har skiftat men spelar egentligen mindre roll, enligt henne.

Lösningen ter sig fundamentalt enkelt och närmast banalt självklar – att vara på plats och möta människor där de befinner sig.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    900

    Regler för kommentarer

    Kommentarer som innehåller stötande innehåll, eller innehåll som inte alls har med ämnet att göra kommer att sorteras bort.

    Här är våra regler:

    • Kommentarerna ska hålla en god ton.
    • Kommentarer får inte innehålla hat eller hot
    • Kommentarerna ska vara kopplade till inlägget
    • Kommentarer riktade till andra aktörer/verksamheter kommer inte att publiceras.
    • Kommentarer får inte utgöra spam. Spam är när inlägg av samma typ återkommer med hög frekvens från en eller ett fåtal användare.

    Kontakta oss

    Kontaktformulär SKR








    Verifiering * (obligatorisk)
    Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.

    Om bloggen

    Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.

    Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.

    Prenumeration

    Prenumerera

    Sök i bloggen