Förändrad demografi kräver att kommuner har koll – och vågar tänka om!

Förra veckan släppte SCB sina regionala befolkningsframskrivningar. De visar – precis som förväntat – att antalet barn i både för- och grundskoleålder förväntas sjunka i nästan alla kommuner. Det här innebär en stor omställning i kommunerna.

Sommaren har börjat och med den övergångarnas tid. Studenterna har sprungit ut, niorna har slutat grundskolan, och en bra bit över 100 000 barn kommer snart att lämna sina förskolor för att så småningom börja i förskoleklass. Vi är vana vid att grupperna snart fylls igen med minst lika många nya, förväntansfulla barn och elever, men det är inte längre en självklarhet.

I förskolan har vi redan märkt av lägre födelsetal ett tag. Många kommuner har snabbt behövt anpassa sin organisation efter att det nu behövs färre förskoleplatser. Och enligt SCB kommer trenden att hålla i sig.

Det är inga små skillnader det rör sig om. Totalt förväntas antalet 1–5-åringar minska med över 80 000 barn fram till 2028. Det är nästan en årskull! Och med de nya framskrivningarna på kommunnivå kan vi konstatera att just denna åldersgrupp bedöms minska i samtliga kommuner.

För grundskoleeleverna kommer det stora tappet lite senare, men år 2033 förväntas 6–15-åringarna vara 155 000 färre än 2023. Trots att denna demografiska utveckling har varit känd ett tag slås jag av vilken samhällsförändring vi befinner oss i.

Prognoser är svårt…

Samtidigt är det alltid svårt med prognoser. Allra svårast är det av naturliga skäl att göra prognoser om de yngsta barnen. Det svänger fort, och det kan finnas faktorer och olika scenarier som dessa prognoser inte tar hänsyn till. Det ställer stora krav på kommunerna att ha koll lokalt. Vi kan ta Skellefteå som exempel. Även här föds färre barn, men samtidigt pågår en annan samhällsomställning som gör att många personer i arbetsför ålder – ofta föräldrar – väntas fortsätta flytta in.

… men demografin är helt central

I svensk välfärd är ekonomin, och konjunkturen viktiga, men demografin är det som är helt fundamentalt. Hur många som föds, hur många som jobbar och hur många som är gamla och sköra.

Givetvis påverkar det här förskolans och skolans kompetensförsörjning. På SKR kommer vi att göra vad vi kan för att stödja våra medlemmar i denna omställning, som kommer att kräva både framförhållning, klokskap – och inte minst mod – hos såväl lokalpolitiker som tjänstepersoner.

Yrkesväxling från förskola till äldreomsorg?

I en tid när det föds så få barn så handlar det inte längre om att det ständigt kommer att behövas fler och fler lärare och förskollärare. Redan idag ser behoven olika ut i olika ämnen, skolformer och i olika delar av landet.

Pusslet kompliceras av att även de i arbetsför ålder blir färre, men sannolikt kommer fler barn få möta behöriga lärare – inte för att lärarna har blivit fler, utan för att barnkullarna blivit mindre. Möjlighet till större likvärdighet finns alltså.

Men vi kommer också se den demografiska situationen kommer att leda till omställning – inte minst kommer äldreomsorgen att behöva allt fler medarbetare. Har man tidigare gjort nytta i förskolan kommer det finnas stora möjligheter att skola om sig för att kliva in i äldreomsorgen. Jag är dessutom säker på att det är värdefull erfarenhet att få in i den verksamheten.

Vi har mycket att stå i. Det kommer bli påtagligt och ganska besvärligt. Men även detta kommer svensk välfärd att hantera.

SCB regionala befolkningsframskrivningar

Ekonomirapporten

Arbetsgivarbloggen

Reviderade strategier för kompetensförsörjning