Förslag om riksintressen försvårar vårdens planering

SKR avvisar förslagen i utredningen om riksintressen i hälso- och sjukvården. De riskerar att försvåra kommuner och regioners planering och undergräva viktiga demokratiska principer.

Anders Knape

Utredningen om riksintressen i hälso- och sjukvården föreslår att staten ska definiera så kallade riksintressen inom hälso- och sjukvården som ska beaktas vid lokala och regionala beslut. SKR avvisar helt förslagen och har svårt att utläsa vilka problem som utredningen vill lösa.

SKR ser också en grundproblematik i utredningens resonemang och angreppssätt som utgår ifrån ett statligt perspektiv på frågan om fastigheter och infrastruktur, snarare än utifrån invånarnas behov av vård.

Utredningen tar inte heller hänsyn till de lokala förutsättningar och behov av vård som finns i olika delar av landet.

– Om kommuner och regioner ska kunna bedriva vård anpassad utifrån invånarnas behov behöver de också ha det fulla ansvaret som huvudmän. Den här utredningens syn på kommuner och regioners beslutsförmåga tyder på en brist på tillit från statens sida och förslagen riskerar att undergräva viktiga demokratiska principer, säger Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Regioner (SKR).

Enligt SKR baseras flera av utredningens slutsatser på en okunskap om hur planeringsprocessen i kommuner och regioner går till. Om staten kan överpröva, och ibland upphäva, en del av en kommuns eller regions beslut kan det få konsekvenser för planeringen av stora delar av hälso- och sjukvårdssystemet. Statliga beslut om enskilda sjukvårdsvårdsfastigheter leder med stor sannolikhet till följdeffekter inom större delar av hälso- och sjukvårdssystemet.

– Vården står inför stora utmaningar. Vi behöver utveckla en mer patientnära vård med större fokus på förebyggande insatser och en stärkt samverkan mellan kommuner och regioner. Det sista vi behöver är statliga myndigheter som får i uppdrag att styra över kommuner och regioners planering, säger Anders Knape.

SKR anser att huvudmannen måste ha det fulla ansvaret för såväl verksamheten som fastigheten. De förändringar som föreslås i utredningen skulle innebära en tyngdpunktsförskjutning av ansvarsfördelningen och undergräva det kommunala självstyret. Det skulle också göra det svårt att ställa förtroendevalda i kommuner och regioner till svars inför invånarna om staten får ett så stort inflytande över vårdens planering.

Behov av stärkt samordning

Förslagen kommer, om de genomförs, att kunna driva kostnader utan att verksamheten blir effektivare. Utredaren föreslår att de statliga myndigheternas utökade ansvar ska finansieras med delar av de statsbidrag som i dag går till kommuner och regioner. Eftersom utredningen inte kan visa att ändringar i lagen om riksintressen kommer att bidra till att minska kostnaderna, är risken hög för att förslagen går ut över resurserna till vården och patienterna.

SKR instämmer dock i att det finns utmaningar kopplat till vårdfastigheter framöver och att den nationella samordningen på området behöver förbättras. Men i stället för att reglera och kontrollera menar SKR att arenor för samverkan bör skapas inom ramen för utvecklingen mot nära vård, kunskapsstyrning och personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp som nu pågår. I den utvecklingen bör de sex sjukvårdsregionerna i framtiden få en tydligare roll.