Så kan HVB-hem säkras från kriminella

Kommuner, regioner och myndigheter får inte dela information mellan varandra. Kriminella utnyttjar det offentligas informationsluckor. Det är dags att täppa till dem, skriver SKR:s presidium.

Välfärdsbrottslighet är ett stort problem i Sverige. Polisen uppskattar att den utgör mer än en tredjedel – någonstans i spannet mellan 36 och 66 miljarder kronor – av den kriminella ekonomin. Det är inte bara att våra gemensamma skattepengar hamnar i kriminellas fickor, vilket i sig är illa nog och tär på tilliten till samhället. Det betyder dessutom att de som behöver samhällets stöd mest i många fall berövas detta.

Enligt Socialstyrelsens senaste siffror, från 2022, var 6000 barn placerade på HVB. Många av dessa fungerar givetvis väl. Men tillräckligt många dras med stora problem. Det har inte minst den senaste tidens medierapportering om kriminalitet och missförhållanden på HVB:n visat.

Här möts således två av de mest angelägna formerna av brottslighet som Sverige har att hantera i dag – välfärdsbrottslighet och gängkriminalitet. Barn far väldigt illa och begår grova brott – medan kriminella berikar sig med skattemedel.

Samtidigt innebär dagens lagstiftning att det offentliga Sverige ofta inte får dela med sig av relevant information. De kriminella har då lätt att ligga steget före.

Regeringen har uppenbarligen ambitionen att sänka trösklarna för den här sortens informationsdelning – tidigare i dag kom förslag på en ny skyldighet för myndigheter, kommuner och regioner att lämna ut uppgifter på begäran av till exempel polisen. Det är bra att man ser över frågan.

Det behövs dock fler verktyg för att kommuner och regioner ska kunna vara en del i det brottsförebyggande och brottsbekämpande arbetet. Vi vill se följande förändringar:

1. Möjliggör för kommuner att dela information med relevanta aktörer

En effekt av den stränga sekretessen offentliga aktörer emellan är till exempel att en kommun i dagsläget inte vet, eller ens får ta reda på, vilka andra barn som är placerade på ett HVB, utöver det barn kommunen själv placerat där. Det får konsekvensen att även om en kommun känner till att ett HVB är undermåligt eller att där förekommer kriminalitet, kan de inte informera andra kommuner. Det enda kommunen kan göra är att dela informationen med Inspektionen för vård och omsorg, IVO, vars utredningstider oomtvistat är mycket långa. Här krävs att IVO snabbt avgör vilka kommuner som behöver veta vad och omedelbart gör ett oanmält besök hos den aktuella verksamheten. Detta sker i dag inte med den snabbhet som allvarlighetsgraden påkallar.

2. Klargör IVO:s ansvar och kräv snabbare agerande

I dag drivs 80 procent av HVB i privat regi. Tillstånd utfärdas av IVO. Här brister systemet i dag. I veckan uppdrog regeringen åt IVO att vässa sin tillsyn av HVB. Det är positivt, men IVO måste även ges möjlighet att snabbt agera på relevant information för att kunna neka och dra tillbaka tillstånd. IVO bör även ges ett tydligt uppdrag från regeringen att omgående genomföra en riskbaserad tillsyn på hem som Polisen uppger har koppling till kriminella aktörer. Utifrån en sådan tillsyn kan IVO kontakta de kommuner som har barn placerade på hemmet. I förlängningen bör polisen och IVO utbyta information även inför själva tillståndsgivningen.

3. Tillåt bakgrundskontroller vid upphandling

Adda, ett SKR-ägt företag som upphandlar HVB för en miljard kronor årligen, efterlyste nyligen möjligheten att kunna bakgrundskontrollera individer som vill delta i en offentlig upphandling. Det framgår i ljuset av de medieuppgifter om HVB till salu på Blocket som självklarheter. Denna möjlighet måste komma på plats, snarast. Adda måste också omgående få behörighet till HVB-registret som alla kommuner har tillgång till idag.

Men – lagändringar som underlättar informationsdelning kommer inte att räcka. Det behövs även andra åtgärder.

4. Hitta en tillfällig lösning i väntan på fler SiS-platser

Grovt kriminella barn med hotbilder ska över huvud taget inte placeras på HVB. De bör bo på de hem som sköts av Statens institutionsstyrelse, SiS. Det är ett välkänt problem vid det här laget att SiS inte kan fullfölja sin skyldighet att ge plats åt ungdomar som akut behöver särskild tillsyn. Nu talar vi om ungdomar som löper stor risk att skjutas eller som kanske själva kommer att skjuta, som behöver tas om hand och låsas in omedelbart.

Mot den bakgrunden skickade SKR in en hemställan till regeringen i början av sommaren. Platsbristen på SiS har sedan dess blivit marginellt bättre, och i höstbudgeten skjuter regeringen till mer pengar till SiS för att ordna fram fler platser. Men det kommer inte att räcka. SiS klarar inte sitt uppdrag och barnen kan inte vänta på att en aviserad reformering av myndigheten blir av. Vi vill se ett samarbete mellan regeringen, SiS och Vårdföretagarna för att hantera situationen på kort sikt.

5. Skärp HVB-personalens befogenheter

Ytterligare en åtgärd för att försvåra för kriminella aktörer att komma åt barnen på HVB är att personalens kompetens stärks, och att deras befogenheter skärps. I dag får personalen inte ta barnens telefoner, eller söka igenom deras rum efter till exempel narkotika eller knivar. De får inte ens låsa in eller visitera barnen. Tanken bakom detta, att värna barnens integritet och ge dem möjlighet att leva ett så vanligt liv som möjligt, är naturligtvis god. Men dagens läge kräver att personalens möjligheter att vidta begränsningsåtgärder skärps. För att skydda barnen och undvika att de har kontakt med vänner och ovänner hemifrån.

Avslutningsvis, även kommunerna har givetvis ett stort ansvar. Det är deras jobb att se till att barnen får det stöd de behöver. Kommunen som fattat beslut om att placera barnet i hemmet, kan också bli tuffare i sin uppföljning av vården, till exempel genom oanmälda besök. Kommunen, eller den aktör som gjort upphandlingen av hemmet ,kan också ställa högre krav i sina avtal och följa upp även dem. Samtidigt ska man veta att det inte alltid räcker. Kommunerna litar på att IVO ser till att de som inte är lämpliga att bedriva verksamhet inte heller får tillstånd att göra det. Här finns uppenbara brister, vilka vi skisserat ovan.

Kriminella utnyttjar hänsynslöst det offentligas informationsluckor. Det är dags att täppa till dem och stoppa flödet av pengar från skattefinansierade verksamheter. Och, viktigast av allt, se till att barn i samhällets vård får det skydd och stöd de behöver och har rätt till.

Sveriges Kommuner och Regioners presidium:
Anders Henriksson, ordförande
Leif Sandberg, första vice ordförande
Peter Danielsson, andra vice ordförande

Debattartikeln publicerades 27 september i Svenska Dagbladet

SKR: Hemställan om åtgärder avseende den allvarliga platsbristen på SiS

Hämta högupplöst bild på Anders Henriksson, Leif Sandberg och Peter Danielsson