Alla som vill ha en basindustri kvar räcker upp en hand

Mycket av Sveriges välstånd beror på att vi varit innovativa, haft en stark basindustri och legat i framkant. Vad får vi för samhälle om vi inte satsar på omställning och utveckling?

Det senaste året har jag engagerat mig i frågan om den gröna industriomställning i Sverige. Det föranledde mig att skriva en rapport våren 2023 ”Vem ska stå för risken?” och en uppföljning ett år senare: ”Den gröna industriomställning, hur blir etableringarna verklighet?”

I rapporterna visar jag att ett antal svenska kommuner lägger ner enorma belopp för att stödja omställningen mot grön industri. I bara sju kommuner handlar det om över 100 miljarder kronor. Företagen är också beredda att satsa, i de sju kommuner jag tittat på handlar det om i storleksordningen 750 miljarder kronor som de har eller kommer att satsa.

Rapport 1: Vem ska stå för risken

Rapport 2: Den gröna industriomställning, hur blir etableringarna verklighet?

Omställningen ger konkurrensfördelar

Konjunkturinstitutet skriver i en rapport från juni att svensk tillverkningsindustri har låga utsläpp jämfört med Europa. Det beror på att svensk industri har hämtat hem de lågt hängande frukterna för att minska utsläppen. För att sänka utsläppen ytterligare krävs alltså mer omfattande åtgärder i Sverige än i andra länder. Om den gröna industriomställning genomförs skulle dock Sverige, enligt Konjunkturinstitutet, kunna få konkurrensfördelar jämfört med länder som inte kan få till detta, i och med systemet med utsläppshandelsrätter.

ETS2 efter 2030: Inom ESR, självständigt eller i EU ETS?

Världen har blivit mer protektionistisk och vi ser att staterna i många länder kraftigt stödjer de företag som ställer om till grön industri. Det gör att oron är stor att företag som tänkt etablera sig i Sverige riskerar att välja andra länder där staterna ”hjälper till” ekonomiskt.

I samband med klimatarbetet har EU öppnat upp för undantag mot statsstödsregler med mera för att klara klimatmålen, som är högre i EU än i Sverige fram till år 2030. Det innebär att staterna inom EU får bidra till den gröna industriomställningen.

I Sverige har Industriklivet bidragit med drygt 2 miljarder och Klimatklivet med 13 miljarder (främst till elladdare mm). Riksgälden har givit kreditgarantier till H2Green Steel och Northvolt på 15 miljarder vardera.

Detta är små summor jämfört med det som kommuner och företag pyntar in för att få till omställningen.

Snedvriden diskussion

Det pågår en diskussion huruvida Sverige alls ska satsa på grön industri. Det sägs att det kanske är bättre att andra länder gör dessa industrisatsningar, då det går åt en massa energi, vilket innebär att vi också måste bygga ut energitillgången. Det sägs också att de ekonomiska riskerna är för stora och att staten inte ska hjälpa till med den gröna industriomställningen.

Om man tycker det, så säger man samtidigt att vi inte ska ha någon ståltillverkning i Sverige överhuvudtaget. Att fortsätta tillverka stål med dagens teknik kommer inte att löna sig i och med handeln med utsläppsrätter. Om man inte vill fortsätta med den gröna omställningen innebär det också att stora delar av de satsningar som gjorts och görs i batterifabriker, vätgasfabriker, transformatorer med mera har gjorts i onödan.

Jag har svårt att förstå dessa argument. Mycket av Sveriges välstånd beror på att vi varit innovativa, haft en stark basindustri och legat i framkant. Kommuner, landsting (på den tiden de hette så) och stat har arbetat tillsammans med näringslivet för att skapa en framgångsrik läkemedelsindustri, gruvnäring, ståltillverkning, skogsindustri, bilindustri med mera.

För att det ska fungera krävs en bra infrastruktur med både energi och transporter, kompetent arbetskraft och en fungerande välfärd. Så är det nu, och så var det för 75 år sedan. De svenska industrierna har givit så mycket tillbaka såsom forskning och utveckling och också bidragit till den välfärd vi har i dag.

Vad jag funderar på är vilket samhälle de som säger nej till omställningen vill ha istället? Jag menar att det är dags att vi alla åter hjälps åt för att bidra till den omvandling som krävs.